Collaget gör att jag kan kombinera fotografi och måleri, vilket länge har intresserat mig. Jag klistrar in mönster i figurporträttet och fortsätter dem i termer av färg i en abstrakt materialitet. Detta ger en del av den konkreta verkligheten in i bilderna, men det skapar en förvirring och en slags illusion som fascinerar mig.
Jag arrangerar en uppfattningsirritation som bryter upp, expanderar och ifrågasätter våra visuella mönster. Det är som om det fanns en ny dimension av att vara med i bilderna, för de talar om olika historiska tider och för att sätta dem samman. Det fotorealistiska tygmönstret hänvisar till det förflutna, som om de gamla målarna blandade sig med modern målning och lät tiderna tala samtidigt.